När jag fick med Tomas Ericson på båten hösten 2009 var tanken att fylla ett hål.
Snabb sportinformation om de lokala storlagen.
Läsarna skulle inte behöva vänta tills papperstidningen kom ut dagen därpå.
Jag tycker vi lyckades hyggligt.
Om inte annat fick vi bjässen GP att vakna; det finns numera en anledning att gå in på gp.se/sport på dagarna.
>> För de sportintresserade i Göteborg är nog det en rätt bra utveckling.
För sportsday.se är det dock adjö, as of today, förutsatt att det inte sker något slags gudomlig intervention.

DET ÄR busenkelt varför jag tvingas skriva den här krönikan:
Vi får inte ekonomin att gå ihop.
Min ursprungstanke när jag kontaktade Tomas för snart två år sedan var att skapa en betalsajt, att sportsday.se skulle vara så attraktiv att X antal tusen var beredda på att lägga en liten, liten slant varje månad - för att få saker de inte fick någon annanstans.
>> Jag var kanske naiv.
>> Eller bara före min tid.
Aftonbladet och GP låser nu allt fler artiklar, och tänk - det hade räckt om sisådär hälften av våra sju-, åtta-, niotusen dagliga läsare velat lägga en tia i månaden för att den här sajten skulle vara möjlig att driva.
Men inställningen att internet ska vara gratis var starkare än jag trodde, när Tomas och jag kollade betalningsviljan förra våren har jag för mig att vi inte ens kom upp i ett tresiffrigt antal personer.
Jag respekterar det till hundra procent..
Jag håller i mina pengar jag också.

NÄR VI drog igång papperstidningen sportsday.se i höstas var tanken att den vägen dra in nog med annonspengar för att hålla sajten levande.
Mikael Robertsson, som kan sälja sand till en beduin, har slitit häcken av sig med projektet, inte tagit ut en krona i ersättning, samtidigt som han skött sitt ordinarie jobb, men inte ens han lyckades få tillräckligt många annonsörer att nappa.
Då är det bara att gilla läget.
Vi är inte en tillräckligt attraktiv sajt, gjorde inte en tillräckligt attraktiv papperstidning.
Jag är en av de som gillar företagande, att marknaden bestämmer - och därför gnäller jag inte för fem öre.
Vi gjorde ett ärligt försök.
Till och med två.
>> Det gick inte.
Bara att tugga i sig, gilla läget, gå vidare.
Eller med Bob Dylans ord:
Strike another match, go start a new
And it's all over now, Baby Blue.

JAG VILL sluta med en massa tack, och det absolut största går till er.
Med ytterst få undantag har sportsday.se haft helt fantastiska läsare, alltid med kloka synpunkter, som kommit med beröm när det varit befogat, kritik när tillfället varit rätt, och även med uppmuntrande hälsningar och tips.
Det har varit ett enda stort nöje att skriva för er, och den känslan tänker jag bära med mig tills den dag jag tar ner den berömda skylten.
Tack också till...
>> ...Tomas som gjorde ett hästjobb första året, som sedan orkade sköta teknik och annonser nu på slutet fast han inte var direkt involverad.
>> ...Mikael som med pengar, ambition och arbetslust gjorde allt för att sportsday.se skulle kunna leva; utan honom hade sajten redan varit glömd.
>> ...Niclas som sannolikt är den största journalist-talang jag har fått äran att lära ett och annat; han drog ett gigantiskt lass utan en spänn i ersättning när jag mot slutet tappade orken. Lycka till i DC, Niclas!
>> ...Johan som från nystarten i höstas orkade kombinera tuffa studier med att hjälpa mig med allt från stort till smått, som alltid levererade och tog ansvar. Lycka till i Blekinge, på GT, och med skolan!
>> ...Tove som trots tung arbetsbelastning hade full koll på damfotbollen så jag kunde fokusera på annat.
>> ...alla på Media-Konsult som tog hand om fakturor, prenumerationsärenden och annat när vi försökte göra tidning.
>> ...alla idrottsmän, -kvinnor och ledare som snällt svarat i telefon när jag ringt och tjôtat och ställt jobbiga frågor. Nu slipper ni. Skönt, va...?

DAGS ATT leta annat kul att göra i livet, och det kan bli vad som helst, när som helst, var som helst - jag har ingen aning.
Kanske bloggar jag lite på gamla adressen: leman.sportsblogg.se.
Någon av er därute som har ett jobb över, nattportier, presschef, något i servicebranschen, kyrkovaktmästare...hör av er på henrik.leman@gmail.com [3].
>> Jag har aldrig varit knusslig.
Degen ska in, som någon begåvad figur lär ha sagt.
Ta hand om er där ute, och fortsätt brinna.
Hej!

Fler krönikor av Henrik Leman [4]