Det går att tycka mycket om Lars Lagerbäck.
Det ska tyckas mycket om Lars Lagerbäck.
Man kan diskutera laguttagningar, varken jag eller ni har nog inte alltid varit överens med Lasse där. Man kan diskutera uttalanden i all evighet, strategier, värderingar. Men, facit är ändå enastående.
Missförstå mig rätt, jag tycker också att det är hög tid att byta förbundskapten. Det var nog hög tid redan efter fjolårets EM i Österrike.
Sverige har kört fast.
Men ingen kan ta ifrån västernorrlänningen från Ånge det facit som ändå finns.

DET FINNS NOG inte enda förbundskapten i världen som har samma kvalfacit som Lagerbäck. Och med Sveriges storlek som land, med det begränsade utbud av spelare som finns, då är det ändå ruskigt bra. Statistiskt sett, också Sveriges genom tiderna mest framgångsrika förbundskapten.
Visst vill vi ha mer, visst vill vi nå längre i mästerskapen. Jag kan å andra sidan tycka, att kraven stundtals är orimliga.
Vi kan kräva, i alla fall nästan, att vi ska ta oss vidare till mästerskapen.
Kanske en kvartsfinal här, en åttondel där.
Knappast mer, resten är bara bonus.

ÄNDÅ ÄR DET självklart att det nu ska in något nytt. Något, eller någon, med nytt tänk.
Det är tydligt hur spelarna själva försöker sätta press på Lagrell och hans gäng.
Väldigt öppna åsikter helt plötsligt, för att komma från landslagsspelarna. Alla vill ha en förändring, inte många verkar vilja spela 4-4-2.
Om, jag säger om, Lars-Åke tar åt sig av detta, då faller ju några kandidater bort direkt.
Hasse Backe borde ligga bäst till, det tror det flesta, det tror även jag. Om han är det bästa valet? Ja säg det, det vi väl knappt förrän efteråt.
Men som Ola Andersson sa i Viasat, Backe ligger rätt till i karriären, det gör kanske inte Erik Hamrén, som också är en stark kandidat. Svennis? Knappast. Jörgen Lennartsson? Ja, men bara som assistent, tror jag.
En del framhäver Henrik Larsson i den rollen. Säg vad man vill om Henke, jag hyser väldigt stor respekt för honom.
Som spelare. Att han skulle bli förbundskapten nu, det finns inte.

Oflyt, säger många. Resultaten emot oss i kvalet. Visst är det så, men det handlar om att göra mål.
Det handlar väldigt mycket om det.
Sverige var inte tillräckligt bra, den här gången. Trots att vi bara var en poäng, och några mål, ifrån.
Men det var ju det, några mål.

Återstår att se hur stor del av den stomme som fortfarande håller, som vill vara med på nästa resa. Orkar Olof Mellberg och Anders Svensson? Eller är det dags att även tacka dem för allt? Och kan Henrik Larsson ändra sig igen? Det känns inte så, den här gången.
I så fall tog en fullständigt enastående landslagskarriär slut i kväll, på en hård bänk med en pappersmugg kaffe i näven.
Det avskedet hade man ju önskat blev lite större.
Men det ska visst hända grejer på Fotbollsgalan, har man hört.

Som jag skrev inledningsvis, det är lätt att glömma ibland vad Lars Lagerbäck ändå har gjort för svensk fotboll.
Därför var det också väldigt roligt att se scenerna efter matchen, med den uppskattning som Camp Sweden och de andra på läktaren visade.
Kanske är man lite blödig, man jag gillar sådant.
Det var han värd, Lasse.

Fler krönikor av Tomas Ericson [5]