Det var andra 0-0:an i rad, den tredje på fyra matcher, och vid ett annat tillfälle hade det kanske fått guldtörstande supportrar att gnälla och skälla.

Men i det läge som IFK är var det här faktiskt ett steg framåt.

- Vi står upp. Inte som AIK, som förlorar varje match. Det känns absolut som vi är på gång, på rätt väg, sa Elmar Bjarnason - som själv äntligen fick chansen i rätt position.

Centralt på mitten.

- Det är där jag trivs bäst, kommer med mer i spelet, vinner mer boll, sa Elmar som dock till bänkgrannen Nicklas Carlssons förtjusning också hade en politisk korrekt kommentar på lager:

- Bara vi börjar vinna matcher spelar jag var som helst.

Jojo...

Isländsk energi

Elmar var som vanligt full av spring i benen, erbjöd initiativ åt bollhållaren, vann dueller, skapade chanser - som när han i andra halvlek bröstade ner bollen åt inhopparen Nicklas Bärkroth som sköt just över.

- Örebro är ett bollskickligt lag, ändå tycker jag det var vi som spelade bäst. Det säger väl en del, sa Elmar, glad över att vara delaktig, och att offensiven den här gången innehöll mer än långa chansbollar på en ensam anfallare.

- Vi vill spela så, mixa upp det lite, och jag tycker vi visade det i dag, sa Elmar.

Efter en svag inledning - Örebro tryckte tillbaka IFK första 20 - arbetade sig de blåvita in i matchen, vann dueller och andrabollar, och kunde gjort 1-0 när Robin Söder friställde Pär Ericsson som dock inte kunde lura John Alvbåge.

Ribbträff av Bedoya

Efter paus tuffade Örebro till sig, rätt jämnt då; två kompakta lag som agerade bra försvarsmässigt men ändå försökte sig på en del offensivt godis. Örebros amerikanske VM-spelare Alejandro Bedoya prickade ribban, Nicklas Bärkroth hade ett par nästan-lägen.

- En rätt bra fotbollsmatch, även om det blev 0-0, sa Örebros tränare Sixten Boström.

Det hade han alldeles rätt i.

Örebro visade att man spela fotboll inte bara på konstgräs utan även "naturgrus" (Boströms ord), och IFK Göteborg visade att det finns ett anfallspel som är på gång - utan att därför ge avkall på den defensiv som äntligen påminner om fjolårets.

Nicklas Bärkroth var bra när han kom in för Pär Ericsson i 67:e minuten, erbjöd ett djupledsalternativ, och var även bra i det mer statiska spelet. Mot Gefle på söndag kanske han startar - och Blåvitt kanske gör mål...?

Hjalmar Jonsson sträckte sig i framsida lår före matchen, lyckades ändå spela sig igenom 90 minuter utan större problem. Hur han mår på fredagsmorgonen säger en del om chanserna att spela mot Gefle, men fysioterapeuten Roland Johansson var försiktigt optimistisk.

Bäst på planen: Örebros ex-ängel Samuel Wowoah. Vänsterbacken satte knappt en fot fel.