Viktigt att Blåvitt öppnar ögonen för vad som är fel

Jag talade med IFK Göteborgstränaren Stefan Rehn i veckan. Redan då kände jag att problemet fanns, det som Ragnar Sigurdsson satte uppriktiga ord på när vi diskuterade fasta situationer emot:
"Det känns farligt varje gång".
Det är ett uttalande som borde oroa Rehn och partnern Jonas Olsson.
IFK:s spelare känner oro vid hörnor och frisparkar.
Det syns.
Redan i fjol, och även i årets enda segermatch, den mot Kalmar.

NU HAR BLÅVITT 2010 släppt in fyra av fem mål efter fasta; ett mot Häcken, två mot Helsingborg, ett mot BP.
Redan före BP-matchen tog jag alltså upp problemet med Rehn, då svarade han att de inte ville börja träna fasta för det fanns en risk att det skulle bli en psykologisk grej; alltså - snackar man om att det är dåligt så blir det en självuppfyllande profetia. Bättre då att blunda och hoppas.
Problemet: det är ju redan dåligt.
"Jag skulle vilja att vi tränade på det", sa Sigurdsson till mig, och när jag lite senare träffade Rehn sa han:
"Ja, nu måste vi göra det. Det är alldeles för enkla mål vi släpper in".
Gott så. Nu får vi se vad som händer när ögonen öppnats.

2007 FANNS SAMMA problem, då byttes man/man-markeringen mot zon, och den hösten tog Blåvitt guld.
Nu verkar zonen inte heller funka.
Jag kan förvånas över det, precis som jag kan förvånas över den osäkerhet som finns även i själva spelet.
Det är ju ändå samma lag som i fjol. Nästan.
Okej, jag vet, självförtroende är färskvara - men ändå...
o Mot Djurgården krockade Gustav Svensson och Hjalmar Jonsson.
o Mot BP missförstod Ragnar Sigurdsson och Kim Christensen varanda.
Sådant kan hända - men det är för mycket nu.

NÄR IMAD CHHADEH knoppade in 1-1 för BP var det Pär Ericsson som tappade sin yta.
Men jag köper inte att det alltid är individuella misstag.
Spelarnas osäkerhet talar emot det.
Fyra av fem baklängesmål på fasta är obehagligt tydliga siffror, ta bort det mot Häcken och det mot BP och Blåvitt hade haft fyra poäng till, med samma obefintliga anfallsspel.
Så viktigt är det.
Därför är det bra att Rehn & Olsson nu medger att man i alla fall ska börja träna på sina brister...

VAD SOM OROAR lika mycket är att de blåvita inte förmår att ha ett enkelt grundspel att ta till när planerna är dåliga och självförtroendet skört.
Adam Johansson och Stefan Selakovic bjöd på kantgodis vid 1-0.
Blåvitt borde skippat alla tankar på spel när det började kärva, tokfokuserat på att komma till inlägg och fylla på i boxen.
När saker går emot ska man satsa på det man kan.
Och just nu är inlägg Blåvitts enda vapen.
Gustav Svensson sa: "Vi måste ha variation".
Den lyxen kan man kosta på sig när i alla fall e n sak fungerar.

GAIS HAR GJORT bort sig rejält två gånger av fyra redan, mot Mjällby och BP. Förlorat på sätt som inte är okej.
Kan inte Alexander Axén stoppa den här tendensen kommer supportrarna kräva hans huvud på ett fat.
Men kolla här:
Wanderson är mållös.
Wanderson har tre assist - men alla i 3-1-matchen mot AIK.
Alltså: Wanderson gör för lite, Gais är för beroende av brassen.
Det är ingen ny iakttagelse, men lik förbaskat är det så att Wanderson måste kliva fram när det blåser jävligt kallt om det ska vara riktigt bra.
Min känsla är att det inte är några problem när han blir såld.
Tvärtom.
Fler spelare kommer kliva fram.
För att de måste.

Fler krönikor av Henrik Leman