Utan Hysén tvingades Blåvitt söka ett anfallsspel

Beroende på när ni läser detta vet ni kanske redan hur illa det är med Hyséns lår, när jag skriver har jag bara hans och rehab-Stinas ord att gå på, och då verkar det inte vara så allvarligt.
Skönt för Tobias, i så fall.
Men det är inte fel att Blåvitt lär sig att ha ett spel värt namnet utan honom.
Förr eller senare kommer det krävas, med eller utan trilskande lår.
Hysén är förstås alldeles för bra för att harva vidare i allsvenskan år efter år, och den dagen han lämnar måste hans lagkamrater kunna:
o Passa mer rätt än fel.
o Slå inlägg det inte är snö på.
o Ha fler anfallsalternativ än bollar på Pär Ericssons bröst och ovan nämnda snöbollar.
1-1 mot Djurgården fick inga fans att jubla, snarare att bua.
Men det fanns en del tendenser som var okej.
Just nu är Blåvitt i ett läge där det tas emot med viss glädje.

MED ADAM JOHANSSON tillbaka njöt Stefan Selakovic. Kaptenen var lagets klart bäste, Adam var överraskande bra i sin riktiga comeback - och efter hand blev överlappandet och kantlöpandet ett hyggligt offensivt vapen.
Problemet: det var också det enda.
Ja, förutom Djurgårdens mittback Jani Lyyski förstås.
Men sådan hjälp får man inte varje match...
Det positiva:
Stirriga Blåvitt växte efter paus, visade moral, blev aggressivare, satte äntligen den höga press som var tanken från början, fick bättre kvalitet på inläggen och med lite tur hade Pär Ericsson snubblat in en boll eller Sebastian Eriksson tagit revansch och nickat in 2-1.
Tja, det var väl det.

DET ÄR LÄTTARE att klia sig i huvudet och rada upp frågorna. Som:
o Varför så ängsligt och osynkat?
Hur kan ett lag som är i stort sett samma som i fjol se ut som det består av elva lirare som inte känner varandra? Och måste det verkligen bli helstirrigt för att Tobias Hysén går ut? Finns det ingen trygghet kvar? I så fall: varför? Hm...
o Var det här det sista vi såg av Karl Svensson?
Det var en rejäl örfil att bänka Karl och sätta tillbaka Hjalmar Jonsson med Ragnar Sigurdsson i mittförsvaret. Hade han verkligen varit så dålig? Enligt Stefan Rehn ville man gå tillbaka till det som fungerade så bra i fjol höstas (2xIsland), och det är en tydlig signal att Karl inte är bra nog. Och snart är Fredrik Risp redo för spel också. Hm...
o Får Sebastian Eriksson fler chanser som vänsterback?
Idén att inte bara ha offensiva vapen till höger utan även till vänster är inte dum, men Sebastian var skyldig till 0-1, och spred sedan bollarna som en sprinkler. Men han höll också på att nicka in 2-1, och har en underbar energi. Hm...
o Hur ska Blåvitt få till ett spel på mitten?
Nu var Thomas Olsson med, som jag efterlyst, men det hjälpte inte. Han fick ytterst lite uträttat, och det var fortfarande så att ju mindre bollen var i mitten, desto bättre var det. Ska det behöva vara så i längden? Hm...
o Har Jakob Johansson slagit igenom nu?
Killen som kan så mycket, men haft så svårt att få fram det på match, var bäste mittfältare, och målet bar en van avslutares signatur. Men kan han fortsätta så här? Hm...

Planens bäste aktör: domaren Markus Strömbergsson. Tillät fysiskt spel, gick inte på filmningsförsök. Undrar om brorsan Martin var lika bra på Grimsta?

Jo, förresten, en positiv sak till: Nicklas Bärkroths inhopp. Måtte han spela från start mot BP till helgen. Kör så länge du orkar, Nicklas.

Till sist: när Stefan Selakovic först skällde mot den del av publiken varifrån det slängdes in saker mot ena linjemannen, och sedan Tobias Hysén gick dit och ställde sig som ett slags mänsklig sköld - då värmdes mitt hjärta. Civilkurage är alltid lika vackert att beskåda.

Fler krönikor av Henrik Leman