Jag tror att Blåvitt tror, i alla fall ett tag till

...så det skulle verkligen behövas ett vettigt resultat på Råsunda i kväll.
Jag säger inte att hela IFK Göteborg rasar annars, att Jonas Olsson sparkas eller att klubben försvinner från jordens yta, jag konstaterar bara att för varje förlust blir situationen lite jävligare.
Och det finns en gräns.
För allt.
Innan det som bara - nå, jag vet inte fansen använt B-ordet i det här läget - är en prekär situation blir mer eller mindre krisartat.
Skulle Blåvitt få pisk av AIK, inte lyckas slå Kalmar hemma och sedan åka ner och besegras av The Mighty Malmö, då går det inte längre att gömma sig bakom att det alltid vänder, att chanser skapas, och att spelet egentligen är bra.
>> Då rullar sannolikt huvuden.
Men det är då. Och vi kan ju hoppas att då aldrig inträffar.

FÖR JAG förstod vad Svensson och Stiller sa när vi knatade upp till modulerna vid Delsjöhallen.
Spelet har trots allt varit rätt bra, i alla fall stundtals.
Det hade, sa Stiller, varit mycket värre om Blåvitt blivit utspelat, förnedrat, fallit ihop, "men jag kan inte se att det ska hända".
När det blåser, poängterade Karl, det är då det är läge att visa karaktär.
>> Och den ska visas.
>> Nu.
>> Till att börja med på Råsunda.
Precis som IFK faktiskt visade den på Gamla Ullevi mot Helsingborg, för det var ju inget ängsligt gäng vi såg, trots de inledande förlusterna, bara ett som stöp på för dålig kvalité i avslutningarna, en fenomenal målvakt (Hansson) och en dito avslutare (Gerndt).
Jag tror Blåvitt kan komma ut på Råsunda och se starkt ut också.
Frågan är vad som händer efter det...

MIN GISSNING är att Tobias Sana åter lämnas på bänken, att det i dessa tider föredras kraft och rutin, samma typ av fotboll som mot Helsingborg, och att den offensiva fyran därför blir Selakovic, Drugge, Bjarnason, Hysén.
Vad jag tror, alltså.
Kan Blåvitt orka pressa högt, ha en backlinjen som har modet att trycka upp Sebastian Eriksson och Jakob Johansson, samtidigt som koll finns på två stycken Bangura - då kan det absolut bli en blåvit kväll.
>> Om inte Ivan Turina är ett spöke i Christoffer Källqvist- eller Pär Hansson-klass, förstås.
Jag har aldrig trott IFK ska ta SM-guld, så tre förluster är inte the end of the world, om laget snart får utdelning och håller i de positiva bitar som trots allt funnits, samt helst fyller på med lite mer.
Det är vad som händer om så i n t e sker som oroar mig.

MEN STEG 1, innan vi drar iväg om funderar på en massa "what ifs" är att se vad som hänt.
Tre torsk.
Och vad som görs.
En god stämning som tycks upprätthållas, och en tro som tycks bevarad.
"Det är ingen fasad, vi åker upp med bra självförtroende", lovade Karl Svensson, och både han och Stiller berättade att det inte varit någon som kommit till Kamratgården och neggat.
"Jag rekommenderar alla att skaffa barn", skojade Stiller och poängterade därmed vikten av att koppla bort fotboll och tänka på något mycket viktigare.
Den typen av resonemang är en bra början.
Och det är viktigt, för att inte drabbas av panik.
>> Jag känner inte att den är här. Än.
Men fråga mig senare på skärtorsdagskvällen, och jag har möjligen andra funderingar...

Fler krönikor av Henrik Leman