Het Ranégie mot kall Wanderson, vem vinner?

Ranégie toppar skytteligan i allsvenskan med sina sju mål på nio matcher.
Det är inte huvudanledningen till mitt beröm, men låt oss stanna vid målgörandet ett tag.
Killen är numera en sylvass avslutare.
>> Och hans avslut håller hög klass.
Som fullträffen senast mot Malmö, han drev lagom länge, sköt i exakt rätt läge med vänstern, och han hittade den lilla, lilla öppning som fanns mellan Dusan Melicharek och stolpen.
Ruggigt viktigt för Häcken att ha en sådan anfallare.
Men - det finns som sagt mer.

RANÉGIE KÄNNS lättare i kroppen, lättare i steget, likväl är han starkare än någonsin i närkampsspelet; hans förmåga att suga fast bollen, hålla i, ge Häckens mittfältare chansen att gå på attack är ovärderlig.
Jag har tidigare jämfört Ranégie med en viss Ibrahimovic och kallat honom för en Zlatan light.
>> Ranégie är samma typ av spelare.
Fantastiskt bra när benen är lätta, när humöret är på topp, inte alls så bra när benen är tunga, när huvudet hänger.
Just nu går allt lätt, allt är på topp.
För Mathias skull hoppas jag det fortsätter så.

FÖR GAIS skull hoppas jag Wanderson kan hitta lite av gammal form.
Efter en superinledning har han dalat rejält, inte alls bidragit på det sätt han tidigare år visat att han kan, och det finns absolut en korrelation mellan brassens dipp och det faktum att Gais bara vunnit en av de fem senaste matcherna.
Jag undrar om något tynger Wanderson, eller om det bara är en naturlig reaktion på en inte helt lyckad tid i Saudiarabien och därpå följande semester.
Jag tyckte han glimtade till mot Syrianska, var på uppgång.
Mot Örebro var det ned igen, något han delade med i stort sett varenda lagkamrat.
>> Nu är det dags.
>> Hoppas jag.
För det är en förmån att se Wanderson tassa fram på gräset och leka fotboll när han är på humör.

GAIS BLIR lidande när Wanderson inte riktigt får ut maxkapacitet, för mycket ska gå genom honom. Eftersom Johan Mårtensson/Reuben Ayarna främst är ett defensivt nav ska offensiven skötas av fyra spelare: förutom Wanderson anfallspartnern Alvaro Santos och kantmännen Mervan Celik och Eric Bassombeng.
I den kvartetten är det egentligen bara Celik som verkligen varit bra hela vägen.
Bassombeng är ojämn, och Santos är en straffområdesspelare, beroende av sin omgivning.
Det behöver inte vara negativt om vaden stoppar honom i kväll.
>> Kanske är det dags för Razak Omotoyossi att presentera sig?
Överhuvudtaget ska det bli spännande att se om Gais kan utnyttja Häckens svaga punkt, ytterbackarna, eller framför allt ytan där, utanför centrala mittfältarna Josef Karlsson och Dominic Chatto.
Kan bli en kul kväll för Celik och Bassombeng.

HÄCKEN GER mig alltid en känsla av att det borde finnas mer att ta ut.
Stundtals så bra, rörlig och fyndig fotboll.
Stundtals fastlåst när motståndarna backar hem och inte ger utrymme för hisings-tiqui taca.
Gais vill verkligen lira boll numera, lär inte falla hem i något slags skyttegrav á la Gefle eller Kalmar.
Det borde ge John Chibuike & Co utymme att leka.
Precis som Gais har ju Häcken en exceptionell lirare i vad man kan kalla en nummer tio-roll, och precis som Gais är Häcken också beroende av att denne är bra.
Men så har Häcken Mathias Ranégie också.
>> Jag säger inte att det avgör, men det är i alla fall ett sjuhelsikes bra vapen att förfoga över...
Sedan kan jag känna så här:
Jag vet att Peter Gerhardsson vill spela sin 4-2-3-1-fotboll, men när man har en kille som Majeed Waris i truppen, hade det inte varit lockande att testa lite 4-4-2 ibland, där kvicke Waris kunde ta vara på Ranégies kvalitéer?
I alla fall när plan A inte fungerar?

Kul med Rikard Norling tillbaka i allsvenskan. Jag gillade alltid att diskutera med honom. Spännande att se vad han kan göra med Malmö? Hur bemöts förresten en stockholmar där nere?

Fler krönikor av Henrik Leman