Gais visade styrka, men vad gjorde Häcken?

Rektor Östgärd sa tidigt till mig i webbradiostudion: "Det lyfter aldrig, det är ingen derbykänsla".
Eller något i den stilen.
Jag nickade medhållande.
Det var aldrig den nerv, aldrig den kamp, aldrig det tempo, aldrig den passion som kännetecknar ett derby med stort D.
>> Men så är ju Häcken inte från Göteborg heller...
Nå, Gais och dess supportrar kan fullständigt strunta i alla neutrala åskådares eventuella gnäll, det blev tre värdefulla poäng via 45 offensivt rätt vettiga minuter och 90 defensivt säkra.
Fotbollslag lyfter av att vinna matcher då man inte glänser, det ger självförtroende och inre styrka.
Gais upplever sådant fler gånger i år än förr om åren.
Gott så.

VAD HÄCKEN sysslade med i första halvlek var en gåta, och det kändes som det inte var någon mening att fråga tränaren Peter Gerhardsson heller, för jag upplevde honom som lika förbryllad.
Häcken bollade runt i lustempo i backlinjen, två sittande mittfältare satt i dess knä, John Chibuike kröp in i Mathias Ranégies byxficka, i samma höga offensiva linje stod kantmännen René Makondele och Jonas Henriksson - och det blev alltså ett stort, svart Häckenhål i mitten av planen vilket gjorde ett enda uppspelsval möjligt: en långboll på fyra stillastående spelare.
>> Känns det igen?
>> Japp, när IFK Göteborg varit sitt ängsligaste och sämsta jag.
Chibuike förkroppsligar det här gåtfulla upp-och-ner-Häcken som Gerhardsson måste få någon ordning på.
"Chibbe" borde förstås ha vandrat ner i planen, rört sig i sin yta, varit spelbar (inte bara han), men istället såg han ointresserad ut, verkade obalanserad när han gnällde på en solklar varning och blev utbytt i paus.
Det är, hur hemskt det än är att skriva, nog läge för Gerhardsson att hitta en spelmodell utan nigerianen. I alla fall ett tag.

DET BLEV annars som jag förutspådde, en kul kväll för Gais kantmän Mervan Celik och Eric Bassombeng som fick de förutspådda ytorna utanför Häckens defensiva mitt och gav David Frölund och Tibor Joza en jobbig kväll.
Men jag vill säga...oj, så Joza har spelat upp sig. Mervan var bra, men Falkenbergs-Joza behöver inte skämmas.
Gais mål kom i ett läge när skillnaden lagen emellan var enorm, de grönsvarta högg när bollen kom, de gulsvarta backade som vore den ett glödhett eldklot.
Razak Omotoyossi hade inte många rätt, men det var starkt att få till nicken som ledde till Bassombengs retur och 1-0.
Bassombeng var pigg, behöver "bara" lära sig att få till bättre precision i sistapass och inlägg. Celik var härlig som vanligt i sina raider och enorma defensiva jobb, men i hans fall är det spelsinnet som behöver förbättras.
Men det kommer. Säkert. Han är redan Gais viktigaste offensiva spelare, överglänste återigen Wanderson som då och då blixtrade
till men som fortfarande ser ut att inte må riktigt bra.
>> Bäst i Gais: det trygga, kollektiva försvarsspelet, förmågan att stå upp som ett lag.
Det är inte så sexigt, kanske. Men oj, så viktigt.

NÄR HÄCKEN blivit av med Chibuike (och även Jonas Henriksson) förändrades matchbilden totalt efter paus, först med Björn Anklev och Majeed Waris som speediga yttrar och en aktivt löpande René Makondele som komplement till Mathias Ranégie, lite senare med Waris som "Ragges" anfallspartner.
Dioh Williams kom in och var bra, hade ett läge, Ranégie hade en bra nick, mer var det dock inte, och det var så skönt att höra en sansad Peter Gerhardsson på presskonferensen.
Inget gnäll, bara ett konstaterande att visst blev det bättre i andra halvlek, men kvalitén i spelet runt straffområdet var för dålig.
Visst, en boll kunde studsat in med lite flyt, större än så var inte skillnaden, men det kändes inte fel att Gais vann det här.
>> Alexander Axéns taktik var smart: låt Ranégie vinna duellerna, men ta bort hans passningsalternativ.
>> En kväll när Ranégie inte hade de där lätta fötterna jag skrev om i går så var det ett vinnartänk av Axén.
Medan närkingen kan ladda för Örebro och cupen på söndag innan det är minisemester har kollegan Gerhardsson mycket att fundera över.
Ska verkligen "bryta mönstet-Waris" hållas utanför laget? Ska verkligen Jonas Henriksson starta alla matcher på gamla meriter? Ska John Chibuike alltid få en ny chans bara för att han kan massor...ibland?
Spännande.

Richard Ekunde var utmärkt mittback i Gais, och Alec Axén fick flera gånger försöka förklara för mina kolleger varför kongolesen startar som ytterback. "Balans, vad som är bäst för laget", snackade Axén om. Inte så svårt att förstå, egentligen. Sedan är det upp till var och en att fundera över om Axén har bäst balanssinne.

Det är inte jag som säger det, det är Häckens låt: "Vi är inte från Göteborg, vi är från Hisingen".

Kul när Gais-TV:s Anders Björklund skulle intervjua matchvinnaren Eric Bassombeng vars språkkunskaper inte sträcker sig många ord utanför franskan. Björklund frågade på engelska, räknade med svar på franska för att senare översätta dessa - men "Basse" chockade med två-tre svar på engelska. Är det polaren Amadaiya Rennie som lärt honom...?

Fler krönikor av Henrik Leman