Frölunda snackar rätt, nu ska det efterlevas också

Att Kent Johansson var den bäste tränare Frölunda kunde få i det här läget (tja, i de flesta lägen) behöver jag inte gå in så mycket på igen.
Jag har varit inne och kört på den vägen tidigare.
Kenta är en skön stockholmare, med släpig, eftertänksam röst, med glimten i ögat, en rävfarm bakom öronen, och en jäkla massa hockeykunskap och dito smartness bakom pannbenet.
Dessutom har han civilkurage.
Ni minns kanske hur han som djurgårdstränare valde att bänka Nisse Ekman sedan denne kört över Henrik Lundqvist i Globen 2002.
Förbundet gjorde inget.
Då agerade Kenta själv.
Det tyder på en god portion mental styrka, en trygghet i sig själv, och det är kvalitéer som nog är rätt viktiga om man ska träna Frölunda Indians i dessa sparkande dagar.
Men nog om Kenta nu. Det finns annat som är viktigare.

NÄR JAG TALAT med Mats Ahdrian, Frölundas klubbdirektör, så har han sagt en massa bra saker. Sådana som jag och flera med mig väntat på länge, men..hey, bättre sent än aldrig.
Mats har poängterat att Frölunda...
o ...måste få "flöde underifrån".
o ...ska jobba mer med utveckling av spelarna, mindre med att värva stora namn.
Alltså, det går inte att ta hit spelare som hamnar i tredje- och (framför allt) fjärdekedjan där de är i vägen för lovande juniorer som ska vara just där för att utvecklas och sätta press på de mer rutinerade spelarna.
Således fanns nu ingen plats för Patric Blomdahl, således ska Frölunda inte göra om misstaget att värva Martin Cibak, Michael Holmqvist, med flera.
Mats brukar vara självkritisk, ta upp det faktum som fansen sett för länge sedan, att unga spelare ofta blir bra (Erik Karlsson, Lars Eller med flera) men färdiga stjärnor sällan lyfter utan snarare sjunker.
Mats sa till mig nyligen, lite lagom ironiskt: "Vi kanske ska ägna oss åt det vi gör bra".
Ja, det är säkert ingen dum idé. Bara det blir så.

OCH DET ÄR själva knäckfrågan: fixar Frölunda - som sedan 2006 värvat rätt dyrt och ofta fel - att leva upp till detta? Stå för vad man lovar?
Tja, det ser vi när de nya spelarna börjar droppa in.
Blir det bara två backar (Mikko Mäenpää och en till) och en namnkunnig forward´(kanske Pyörälä)?
Kan man hålla sig så kall?
Lever Kent Norberg, General Managern, upp till vad han sa här i Sportsday.se, att han fortfarande tror på den grupp han byggde till i vintras?
...eller rasslar det till igen?
Fyra-fem-sex big names?
Det blir spännande att se. Och, tror jag, rätt avgörande för vart Frölunda är på väg.

MAN KAN SÄGA: klart Frölunda ska ha så många bra spelare som möjligt, e du go´, eller?!
Min inställning är att kontinuitet slår ut det mesta.
Låt Kenta Johansson ta hand om en grupp där de flesta spelarna är kvar sedan den gångna säsongen, som börjar ett par trappsteg högre upp, möjligen spetsad med ett par namn som ska ersätta till exempel Janne Niskala och Philip Larsen.
Den chansen fick inte Ulf Dahlén.
Kul om Kenta kunde få det.

Apropå värva dyrt och fel: nej, jag ställer inte upp på Köplunda-snacket, alltså att Frölunda skulle vara ett slags främlingslegion. Få lag har väl så många spelare med rötterna i det egna området, eller den egna ungdomsverksameten.
Men det betyder dessvärre inte att pengarna inte bränt i byxfickan. Frölunda har inte vågat lita på de spelare man har, för ofta handlat för handlandets skull, scoutat för dåligt och därmed skapat en jäkla osäkerhet och oreda i laget.

Stephan "Lillis" Lundh har tagit det svenska U18-landslaget - med Frölundasbacken Johan Alm i laget - till VM-final borta i Vitryssland. Det är en bedrift, och det understryker också det faktum att svensk ungdoms- och juniorhockey mår väldigt bra och står sig väldigt väl i internationell konkurrens. Ännu en anledning att låta killarna få chansen i elitseriesammanhang...

Till sist: Martin Cibak och Micke Holmqvist är två jävligt trevliga killar. Vad jag vill åt är att Frölunda värvade två dyra "stjärnor" utan att behöva dem, satte dem i tredje-/fjärdekedjan och stoppade upp ungdomsflödet. Två bra exempel på vad som inte får hända igen.
Men lex Jussi Makkonen skrämmer mig en smula...

Fler krönikor av Henrik Leman