Frånvaron av Stiller har skadat IFK Göteborg

Många förklaringar har varit uppe på bordet under våren, storfavoriten IFK Göteborgs svaga spel har förstås varit föremål för livlig debatt.
Varför har spelarna tappat självförtroendet?
Varför är de inte lika bra?
Med mera.
Det där är till viss del en missuppfattning, tror jag.
De var inte så bra i fjol heller.
Men det fanns målgörare.
Tobias Hysén?
Ja, såklart. Och han saknas grymt mycket.
Men vi glömmer ofta en:
Hannes Stiller.
Tolv matcher från start - sex mål.

DET ÄR LÄTT att glömma - jag gör det också, tro inget annat - att IFK Göteborg inte är ett speciellt bra fotbollslag.
Om man med bra menar bolltrillande, läckert, snyggt, vackert.
Där är IFK långt efter lag som Elfsborg och Malmö.
Var i fjol också.
Ändå före i tabellen.
För att i fotboll delas inte ut skönhetspoäng.
Gustav Svensson - tillbaka i kväll mot Örebro - sa till mig häromveckan att IFK aldrig varit ett lag som spelat ut motståndarna, mera malt ner dem.
För att lyckas med det krävs framför allt en sak:
Självförtroende.
Kommer av framgång.
Som kommer av mål.
Hannes Stiller gjorde sådana.

KILLEN FRÅN QVIDING kallade jag för Killer Stiller efter en av hans första succéer, och jag kan ibland förstå att hans frånvaro i år glömts bort.
För han är en begränsad fotbollsSPELARE.
Ju längre bort från motståndarnas mål desto sämre är Stiller.
Men ju närmre...wow!
Hans målsinne är makalöst.
Hans killerinstinkt superb.
Stiller är som ett rovdjur, som på en tiondels sekund kastat sig över och dödat sitt byte.
När han kom in förra sommaren och gjorde sina mål växte IFK Göteborg.
Spelarna fick ett bevis på att det räckte långt med ett stabilt försvarsspel, "bygg på det, få till inläggsspelet, så gör Stiller (eller Hysén) mål".
Det gav modet att stå högt med backlinjen, pressa motståndarna, mala ner dem - och jag är rätt säker:
Hade Hannes Stiller inte varit trasig de sista matcherna hade IFK Göteborg, inte AIK, tagit guld.
Hur det ser ut i dag?
Tja, rätt lite mod, dålig press, och väldigt lite malande.

VI GÖR SÅ LÄTT felet - jag också - att titta på skönheten i utförandet snarare än resultatet av det. En bilaga om en Zlatan-klack, bara en spalt om en kille som petat in två mål med stortån.
Vi glömmer vad som räknas.
Det som Stiller (och Hysén) bidrar med.
I alla möjliga lägen. Vid alla möjliga tillfällen.
Idrott är så oerhört mycket psykologi i dag, du behöver mentala kickar för att våga prestera det du hela tiden kan - men inte alltid får fram.
Pär Ericsson värvades till nummer tio-rollen för att bli en ny Wernbloom.
Men vad Blåvitt behövde var en ny Stiller.
Problemet är att sådana spelare inte växer på trän.
Trösten är att hans krånglande fot kanske är okej efter VM-uppehållet, och om höstarna brukar det ju våras för IFK Göteborg...

Jag dömer inte ut Pär Ericsson, U21-landslagsmannen är talangfull, men det tar tid att komma in i ett nytt lag, i ett nytt spel, och han behöver kontinuitet för att lyckas - på en och samma position. I kväll tror jag han startar på topp, i den nummer 9-roll han inte var tänkt i. I Tobias Hyséns frånvaro köper jag det, problemet är att det sätter Robin Söder utanför laget - och jag skulle verkligen vilja se honom. På en kant, där han kommer rättvänd och gör massor med nytta. Men Stefan Selakovic och Elmar Bjarnason går före - än så länge..

Nej, det är naturligtvis inte så lätt att Hannes Stiller är e n d a förklaringen till IFK Göteborgs dåliga vår. Hattandet i försvaret, skadan på Hysén, det finns fler. Men eftersom klyschan om "små marginaler" är förhållandevis sann så spelar Stillers skada stor roll. Även om han inte gjorde mål i varje match visste motspelarna att han kunde göra det - framför allt visste medspelarna...

Fler krönikor av Henrik Leman