Det var det här jag ville, Sebastian som chef

Jag måste ge det till Stefan Rehn och Jonas Olsson:
Hatten av, boys.
Jag trodde inte ni skulle våga bänka en STARTSPELARE som Gustav Svensson.
Ni hade modet.
Ni hade förståndet.
Ni hade därmed stor del i den här 4-0-segern mot AIK där Sebastians glädje över att själva få äga ytan mellan backlinje och mittfält var synlig från första bollkontakt.
Det skrek "ge mig bollen" om honom.
Det skrek "nu gör vi något av den" om honom.
Resten av laget följde med, och till slut skrek det "Kolla, vi är ju rätt bra" om hela IFK Göteborg.

SOM JAG TJATAT. Både Rehn och Olsson har ett otal gånger tvingats höra mig föra fram teorin om att Sebastian och Gustav Svensson vill åt samma yta, trampar varandra på tårna, liksom kväver varandra.
Tränarna har lyssnat.
Nickat.
Men inte riktigt hållit med, trodde jag.
Hoppla.
Så kul att ha fel.
Det förstår jag att inte Gustav Svensson tycker, även om han naturligtvis begriper att han inte satt 64 minuter på bänken för att han är dålig - utan för att det i ett professionellt fotbollslag handlar om att skapa balans, bygga bästa LAGET, inte nödvändigtvis ta ut de elva bästa individerna.

SEBASTIAN ÄR väldigt lik Kim Källström (med kvickare fötter) i sitt agerande. Han är som bäst när han startar i en låg utgångsposition, vinner boll, själv driver framåt eller utnyttjar sin läckra vänsterfot och snabbt vänder på spelet.
Och så har han det här som ibland kallas "internationell kvalité".
Tempoväxlingen.
Så skapades 1-0, vägvisarmålet, mot AIK.
Sebastian stannade. AIK:aren stannade. Just då ryckte "Sebban", startade anfallet där han växlade med Elmar Bjarnason och till slut störde stackars målisen Maanoja så att Pär Ericsson kunde vinna boll åt Thomas Olsson.
Svensk fotboll är ofta - inte alltid - terränglöpning.
Alltså ungefär samma hastighet hela tiden.
Att skickligt kunna växla tempo tar dig ett snäpp över medelmåttorna.
Får Sebastian fortsätta vara chef över sin yta tror jag han kan ta IFK Göteborg ett snäpp över en del allsvenska lag.

Kim Källström misshandlades länge av Lars Lagerbäck och användes inte i rätt (låg) mittfältsposition. Det vore så kul om Sebastian slapp dylika hack i utvecklingen.

Gustav Svensson har jag aldrig sett så bra som under U21-EM i fjol. Ensam balansspelare i ett 4-1-3-2-system, han dominerade sin yta ­- men vågade/kunde ändå gå med i offensiven (minns hans kanonskott). Det är bra för IFK Göteborg att ha två så skickliga balansspelare. Inte riktigt lika kul för den av Gustav av Sebastian som hamnar utanför laget, men som sagt - det är smällar man får ta som professionell fotbollsspelare.

IFK Göteborgs­-fansens hat mot Bojan Djordjic begriper jag inte.
Killen är sympatisk i eftersnacket, hur skön som helst utanför planen - och i går även på densamma. Fråga Sebastian Eriksson, de två hade flera dueller, men varje gång var det skön omklappning efteråt.
Tufft spel.
Sedan vänner.
Som fotboll ska vara.
Höjden av dumhet visade fansen när Bojan sprang och ställde sig just framför den blåvita klacken när Erik Lund blivit skadad; det såg ut som Bojan verkligen var orolig för den blåvite ytterbacken, kollade hur det var med honom och gav en medkännande klapp när killen från Ljungskile hjälptes av planen.
För detta mottog Djordjic hela kortsidans hån och hat.
Varför? Jag tyckte det var pinsamt.
...av en klack jag annars fortsätter hylla för ett alldeles fantastiskt stöd till sitt lag.

Sedan är jag inte säker på att Rehn och Olsson gett upp tanken på att spela "Sebban" och "Gurra" ihop. Det gick i en halvtimme mot AIK, med den sistnämnde högre upp. Jag köper det även framgent. Men jag tror det är viktigt att en av dem är chef.

Elmar Bjarnason fattade en del dumma beslut inledningsvis. Spelade för svårt. Det gillade jag, för det visade att han hade mod och självförtroende kvar. Sedan växte islänningen, visade med eftertryck att han ska vara en startspelare. Inte bara för häxpipan vid Robin Söders 3-0, men...herregud, vilken träff.
Det var en sådan kväll, när nästan allt gick hem, mot ett lag i upplösningstillstånd.
Det ska man minnas, för det kommer tuffare kvällar.

Till sist: en annan effekt av att plocka bort en av Gustav/Sebastian är att Thomas Olsson får plats från start.
Ni såg kanske vad det kan betyda...

Fler krönikor av Henrik Leman