Hur är det möjligt att göra samma fel?

Frölundas lilla lyft höll i två matcher, tre om jag är snäll, då räknar jag den spelmässigt halvhyggliga insatsen mot HV71 i torsdags.
Men den här lördageftermiddagen i Södertälje var det tillbaka till det gamla vanliga, och då menar jag inte det vanliga från i höst - utan från f l e r a s ä s o n g e r tillbaka i tiden!
Det här är ingen rolig promenad längs minnenas allé:
o Dåligt positionsspel i egen zon.
Spelare som stirrar på puck, anfallare som antingen sjunker för djupt eller inte plockar upp sin markering (Fredrik Pettersson vid 1-2), ett helt lag som blir stillastående, slutar röra på fötterna, tappar aggressiviteten, inte vågar hjälpa kompisen, helt enkelt faller ihop.
Jag vet inget lag som är så lätt att sätta tryck på som Frölunda.
(Någon trogen supporter som känner igen det här? Tänkte väl det.)
o Alldeles för många onödiga utvisningar emot.
Minns ni när "nolltoleransen" kom? Många trodde spelskickliga Frölunda skulle gynnas, det blev precis tvärtom. År efter år är det likadant, det snackas om att "Det här måste vi ta tag i", men det händer absolut ingenting. Trippingar, fasthållningar, hakningar, gång på gång.
(Någon trogen supporter som känner igen det här? Tänkte väl det.)

DET KOMMER tyvärr lite mer. Två till, häng med:
o Livsfarligt att spela power play.
En man mer för Frölunda betyder nästan alltid åtminstone ett friläge för motståndarna. Inte alltid mål som den här kvällen, men nästan alltid möjligheten. Förstår verkligen inte folk inom Frölunda att detta inte är isolerade incidenter?
(Någon trogen supporter som känner igen det här? Tänkte väl det.)
o Backskott i täcket på offensiv blå linje.
Janne Niskala gjorde det mot Södertälje, men han har många föregångare. Tyvärr. Genomsympatiske Toni Söderholm var expert på det här Istället för att ha kyla och tålamod så skjuter ofta en Frölundaback rakt på framstormande motståndare - ofta med målchans för det andra laget som följd.
(Någon trogen supporter som känner igen det här? Tänkte väl det.)

OCH NU TILL poängen: att allt detta inte åtgärdats efter i alla fall drygt två säsonger - det finns det ingen ursäkt för.
Det är ledningens ansvar.
Per-Anders Örtendahl, Mats Ahdrian, Kent Norberg, Ulf Dahlén, alla är inte lika skyldiga - men alla är medskyldiga.
Frölunda är en rik förening, en som har råd att ta hit de bästa spelarna och tränarna. Det är inte liktydigt med att det aldrig blir fel, självfallet betyder inte mest pengar alltid störst framgång - men man kan faktiskt kräva att en sportslig ledning efter mer än två säsonger (!) av exakt samma problem gör något åt dem.
Just nu kan jag bara konstatera att Frölunda inte lyckats.
För jag förutsätter att klubben försökt.
Jag kan väl inte vara ensam om att se det här.
Eller?
Tro nu inte att jag agerar domedagsprofet. Jag säger inte alls att Frölunda 09/10 är dömt till undergång. Kallio-Hahl-Olimb fortsätter se intressanta ut i anfallszonen, Niklas Andersson såg bra ut med Joel Lundqvist och Per-Johan Axelsson, och de båda NHL-spelarna fortsätter ta steg framåt.
Problemet: det spelar ingen roll, om det inte blir någon ordning på eländet jag listat ovan.

ÖIS SNACKADE om att det var Djurgården som hade mest press på sig.
Goddag yxskaft.
Sällan har jag sett ett så mesigt Rödblått, de flesta spelare såg ut som om de helst ville springa och gömma sig, la allra helst över ansvaret på någon annan.
Herregud, det fanns ju inget att förlora!
Vinst och Djurgården var borta.
Torsk och chansen skulle vara kvar.
Jag trodde verkligen på Åge Hareides och David Leinars småkaxiga snack.
Blåst blev jag. Rejält.
Inte ens med två (!) man mer såg Öis ut som ett lag med två raka segrar.
Kanske var det som Åge Hareide snackade om, att plötsligt fanns något att försvara, det kan ha varit det som hämmade.
Men i så fall är det ledningens ansvar. Det får inte hända i en så viktig match.
Förresten, en spelare hade gjort bäst i att lägga ansvaret på någon annan - Alex Pereira. Det var förstås urkorkat att vara så het inne i straffområdet.
Men han ville något i alla fall...

Fler krönikor av Henrik Leman