Jag såg ett Göteborg som famlar efter trygghet

- Vi var mer rädda för att förlora, än vi brann för att vinna.
Så lät det på flera håll hos damallsvenska Göteborg, efter hemmapremiären mot Kristianstad.
4-2 till slut, och rent spelmässigt kunde siffrorna ha varit mycket större.
8-1 hade inte varit orättvist.
Men det kunde ha slutat 3-3.
De mentala små spökena hade letat sig till Valhalla denna onsdagskväll, det var ganska tydligt.

TORBJÖRN NILSSON var ett par gånger så irriterad, att han närmast spottade och fräste vid sidan av planen.
När instruktionerna inte gick fram, eller utfördes, slog han uppgivet ut med händerna.
Nu tog laget sig samman. Men den känsla jag hade från läktarhåll, fick jag gehör för efteråt.
Efter premiärförlusten mot Linköping, var tre poäng ett måste för det här guldtippade gänget.
När chanserna till 4-1, 5-1 och 6-1 inte förvaltades, såg gästerna utan press sin chans.
Hedvig Lindahls ersättare i målet, Susanne Nilsson, fick agera räddande ängel ett par gånger.
- Kanske var vi tyngda av favoritskapet. Jag hoppas att det här kan lösa upp lite nervknutar. För tjejerna säger att de trivs med situationen, menade Torbjörn.

STABILITET OCH TRYGGHET känns som två nyckelord för Göteborg.
Men laget har en stor kapacitet.
Får man ut den kan man mycket väl vara bäst i landet.
- Vi gick på 70 procent, kändes det som, sa tränar-Torbjörn.
Det borde vara en högre siffra där, så klart. Men å andra sidan, det visar att det finns just en stor kapacitet.
För det fanns mycket positivt också.
Ytterbackarna Catrin Johansson och Marlene Sjöberg var mycket bra.
Lisa Dahlqvist visade varför hon har värvats, helt enkelt.
Fast jag tycker Dahlqvist borde söka ännu mer boll, vilja lite mer. Visa lite mer av de där tvåvägsegenskaperna som alla pratar om.
I det långa loppet kan hon visa sig bli just den pusselbiten hon var ämnad som.
Dessutom var volleybaljan till 2-1 ett både snyggt och tekniskt fulländat nummer.
Linnea Liljegärd behöver man kanske inte nämna så mycket om.
Mer än att hon behövde de här två målen.
Ska vi klaga så borde hon visserligen ha gjort några till den här aftonen.
Om man måste hitta något, alltså.
KGFC:s supportrar bör dock be en bön för att hon inte går sönder...

POSITIVT var också Johanna Almgrens comeback.
Även om (den före detta?) landslagsmittfältaren tröttnade efter en stund.
Mjölksyran tog ganska snabbt överhanden, menade Torbjörn Nilsson.
- Hon tappade tekniken lite, ville för mycket.
- Det stämmer. Pingislunga, men motivationen saknades inte, tyckte Johanna själv.
Med lite mer träning är hon given, bör vara given i alla fall, och då får laget lite ytterligare bredd.
Just bredd är annars något man saknar.
Fyra avbytare känns lite klent på allsvensk nivå?

603 PERSONER tyckte det var värt att lösa entré denna ljumma vårkväll.
Nåja, i slutet av matchen var det mer kyligt, men ändå.
I fjol snittade laget 702 personer under hemmamatcherna.
Att man då hamnar nästan exakt hundratalet under det, i årets hemmapremiär, hur ska man tolka det?
Än värre, motsvarande match mot Kristianstad drog 973 åskådare.
Inga slutsatser ännu, men något bra tecken är det inte.
För Göteborg är hetare än innan någon annan säsong tidigare.
Gäller att man inte darrar för mycket, bara.

Fler krönikor av Tomas Ericson