Har Rehn & Olsson ett recept för det här?

Det kan de så klart, men då måste vändningen komma ganska snart.
Annars kan 2010 bli det första året på många år, som IFK inte slutar överst av Göteborgslagen.
Blåvitt har hamnat helt snett in i den här säsongen. Med lite flyt hade man kunnat ha sju-åtta poäng till, och då hade läget varit helt annorlunda.
Mungipor uppåt, nu är det mer hänga med huvudet och springa och gömma sig.
Stefan Rehn, Jonas Olsson, Teddy Olausson och även Håkan Mild, har ett gigantiskt arbete framför sig.

SNACKADE LÄNGE med Rehn efter matchen, och det lät rätt uppgivet.
Frågan är om han och Jonas Olsson har kört fast?
Har man något recept för att ta laget ur den här krisen?
För en kris är det faktiskt.
Blåvitt drog till med en slogan som "Nästa mästarna" i år.
Det var.. sådär kanske?
Rehn menar att spelarna har svårt att hantera favoritskapet, att man tänker för mycket och kanske var bortasegern mot Kalmar i premiären det sämsta som kunde hända?
Lite hårdraget, men ändå.
När Ragnar Sigurdsson missade straffen mot Häcken började en nedåtgående spiral.
Sedan dess har det mesta gått emot Blåvitt.
Jag tror det började redan den 1 november i fjol.
Då visade AIK att Gamla Ullevi inte var ointagligt, där IFK tidigare var oslagbart.
Efter en vintervila med slickade sår, vann AIK även årets första tävlingsmatch.
Trots det tippades IFK som favoriter, något man uppenbarligen inte trivs med.
Jag tror att Rehn & Olsson svor inombords, när de såg den omröstningen på årets upptaktsträff.
Trots alla skador i fjol, fick man slå ur underläge.
Nu har man också skador.
Och ett favoritskap.
Och ett stereotypt och lättläst spel.
Och en kass hemmamatta.
Och en slogan från klubben som säger att man ska vinna i år.
Inte ens IFK själva kunde undvika att sätta en guldstämpel på sitt eget lag...

JAG VET att IFK-tränarna säger att de inte alls är lättlästa, att det finns många alternativ i deras spelidé.
Men fråga motståndar-tränarna hur de ser på saken...
Sedan hjälper det nog inte med en bra spelidé, så länge den inte utförs.
Jag skrev för övrigt om IFK:s fokus på fasta situationer innan matchen.
Det gick väl sådär, kan vi väl säga...
Visserligen är det andra målet ett skott på frispark, men även agerandet i muren ingår, så att säga.
Att Trelleborg tilläts vinna nickduellen vid första målet, irriterade dock den blåvita tränarstaben rejält.
Att spelare i laget uttalar sig om rädslan för hörnor och frisparkar, som exempelvis Ragnar Sigurdsson har gjort här på Sportsday.se, är nog ett sämre tecken än vad man först tänker på.
Där bidrar väl kanske också, de många förändringar som görs i backlinje och även andra lagdelar?
För det har, av olika orsaker, varit lite väl många skiften i den blåvita elvan på senare tid.
Skador är en sak, men ingen verkar gå säker.
Förutom Tobias Hysén, men han kan inte vara med och dessutom har man hängt upp för mycket på hans prestationer.
Spelare som gör 90 minuter kan nästa gång vara utanför laget, och vice versa.
Laget verkar sakna trygghet och kontinuitet.

EFTER SEGERN mot BP den 23 oktober i fjol, i allsvenskans 28:e omgång, har IFK Göteborg spelat tio tävlingsmatcher, två cupfinaler inkluderat.
Och vunnit en. Det är inte mästarklass, direkt...
På hemmaplan får vi gå tillbaka till 20 september (omgång 23), för att hitta 2-0 mot Hammarby.
Man undrar vilka spöken som kommer cirkulera i spelarnas huvuden, när de går ut på Gamla Ullevis kohage på söndag?
En arena, där man två matcher i rad har blivit utbuat.
Och det var innan den här svaga insatsen i Trelleborg...
Men det är mycket annat som saknas också, det kan inte bara vara en mental grej.
Laguttagningar finns det säkert lika många åsikter om, som antalet personer som följer laget.
Själv tycker jag det vore spännande att se Elmar Bjarnason centralt.
En spelare som har förmågan att vara lite konstruktiv, men då måste han förstås sluta kladda så där mycket på bollen som han gjort på vänsterkanten.
Men han kanske kan vara den offensiva motorn som laget saknar, då ingen annan klivit fram.

JAG HAR INTE alla svaren, men det ska bli väldigt spännande att följa Blåvitts reaktion och agerande framöver.
Men att tränarna återigen pratar om brist på inställning och attityd, gång efter gång, får mig att återigen undra:
Är man förmögna att vända på den här skutan?

Robin Söders comeback var i alla fall en liten ljusglimt för IFK:arna. Han såg förvånansvärt rapp ut, och hade han inte varit lite väl snabb vid ett tillfälle (avblåst för offside i friläge), kunde han istället skapat mycket roligare rubriker än de vi får skriva nu...

Fredag kväll: Degerfors-Öis.
Lördag: Införsnack IFK och Gais samt två dammatcher.
Söndag: Blåvitt-Elfsborg 12.30, Halmstad-Gais 15.00 samt införsnack Häcken.
Eftersom man inte får grilla på balkonger, kan jag jobba i lugn och ro?

Fler krönikor av Tomas Ericson