Varför kan det inte alltid vara så här?

Produkten allsvenskan, hör vi nämnas ibland.
Den produkten har devalverats genom åren.
Det var inget vi tänkte på den här måndagen.
Varför kan det inte alltid vara så här?

DET HÄR DERBYT var ett prov på hur fantastisk allsvensk fotboll kan vara.
Fotboll handlar mycket om känslor.
Om stämning, lidelse, passion.
Då kan La Liga och Premier League lämnas utanför diskussionen.
Det är helt oväsentligt.
För merparten av de 17 947 personer som befann sig på Gamla Ullevi den här kvällen, fanns inget bättre.
Inte just då.

MED DEN ELEKTRISKA stämningen, med den spänningen, med de hårda tagen, med det slutet...
Det var en högklassig produkt.
För de som gillar att tala om fotboll som en produkt.
Det är väl svårt annat, fotboll handlar så mycket om pengar i dag.
Men fortfarande, och det är tydligt, väldigt mycket om känslor och passion.

MEN MATCHEN, den kunde lika gärna Gais ha vunnit.
Kanske inte för att de var bättre, men för att de alltid hotade, för att de aldrig gav sig.
Gais var - som väntat - starka, jobbiga, tuffa.
Det har verkligen hänt något med det här laget sedan i somras.
Alexander Axén var irriterad på domaren, ja Benny Lennartsson var väl ännu argare i och för sig.
Och nog luktade det lite straff åtminstone vid ett tillfälle?
Men det såg ändå väldigt roligt ut, när 65-årige Benny tog av sig sin coachjacka och likt ett barn kastade den i gräset, i protest.

OMSUSADE WANDERSON var bra, med hans föregående vecka i åtanke var han till och med väldigt bra.
Alltid med minst två blåvita på sig, ändå spelbar, och "aldrig tjurig", som Axén uttryckte det.
Och frisparken i första halvlek var ett prov på stor känsla.
Även om den tog i stolpen.
Gais kommer dock få problem mot Kalmar.
Både Johan Mårtensson och Richard Spong avstängda.
Får Fredrik Lundgren ta klivet upp igen?

MEN STEFAN SELAKOVIC var ändå banans kung.
Två mål, men också så oerhört delaktig i nästan allting som IFK skapade.
När alla väntade på att Tobias Hysén skulle bli frisk, då klev assistkungen "Sella" fram.
Och blev målkung igen.

Publiksiffran kan man ju möjligtvis diskutera.
Likt ett par andra matcher i år sas det att arenan var utsåld.
Mig veterligen sväljer den drygt 18 800 personer.

Det får sägas med en reservation för att några sektioner var stängda av säkerhetsskäl.
Men Gamla Ullevi har faktiskt inte varit helt utsåld ännu.

Och eftersom AIK kommer på besök i sista omgången, blir den väl inte det då heller.
Synd, för arenan är värd det.

Det var också synd om Dime Jankulovski denna afton.
Dime var grym, svarade för ett flertal mäktiga räddningar.
"Det gör ont", sa han efteråt.
Tro fan det.
Han var värd bättre än att stå där med skammen i slutsekunderna.

Så hemmastarkt som Blåvitt är, det kan avgöra årets guldstrid.
IFK Göteborg har 18 matcher i rad, etta-åtta, utan förlust på hemmaplan.
Inte sedan den 1 september i fjol har man förlorat hemma i allsvenskan

På Gamla Ullevi har man i år elva allsvenska segrar.
Två oavgjorda.
Noll förluster.
Målskillnad: 35-7.

Det finns de som önskar en flytt i sista omgången mot AIK.
Till Ullevi.
Den stora, fotbollsovänliga arenan.
Det är nog det dummaste jag har hört på år och da´r.

Den mentala styrka IFK har skaffat sig på den nya arenan,
den ska, och kommer man inte, ge bort i sista omgången.

Ja just det, vilket lag som senast slog Blåvitt borta?
Gais, så klart.

Fler krönikor av Tomas Ericson