Nu är det inte otur längre

Jag vet att IFK Göteborg har analyserat detta grundligt.
Jag säger; gör det en gång till.
Mikael Dyrestams skada föranleder en genomlysning av hela verksamheten.
Visst har det varit kraftigt våld i flera fall av knäskadorna, det tyder inte minst meniskskadorna och frakturerna på.
Men ändå.
Blåvitt har nästan aldrig haft någon större portion av knäskador.
Fram tills ifjol.

DET ALLRA BÄSTA för klubben i det här läget, vore att anlita en extern konsult.
För även om man har ett oerhört bra medicinskt team, måste frågan ses över igen.
Man han redan analyserat sig själva, utan större resultat.
Jag är ingen läkare, oerhört långt därifrån.
Men jag har väldigt svårt att se att ett lag kan ha sådan otur.
Det måste bero på något annat också.

ÄR DET FYSTRÄNINGEN? Bollträningen? Förberedelserna? Skorna? Akademien? Coachningen? Luften? Vattnet? Maten?
Inte en aning.
Men någon måste ta reda på det.
För de skadades skull, men också för de som kanske drabbas nästa gång.
Och för föreningens skull.

För man undrar om landets talanger inte börjar dra öronen åt sig snart? IFK Göteborg och unga spelare, det är ett välkänt begrepp. Men IFK Göteborg och svåra skador på unga spelare, börjar tyvärr också bli ett begrepp.
Så oavsett vad man kommer fram till, måste man få stopp på det.

Fredrik Risp, lär det väl stå och ropas på de blåvita barrikaderna denna måndag.
Och ja, nog öppnar det sig mer och mer för en återkomst för den bohusländske klippan.
Har fått känslan när man pratat med Håkan Mild på senare tid, att det kanske börjar finnas en möjlighet.
Och det var innan Dyrestams skada.

Problemet för Blåvitt är dock fortfarande vem som ska ta hand om vänsterbacksplatsen. Hjálmar Jónsson är det naturliga valet, egentligen just vänsterback men klart bättre centralt. Sebastian Eriksson är det andra, hoppade in i lördags efter Dyrestams skada men vill helst spela på mittfältet och nja.. jag ser inte riktigt det framför mig som en bra lösning.

För Mikael Dyrestam erbjöd något som de andra inte gör.
Han erbjöd, trots sin ringa ålder och egentligen noll erfarenhet, ett lugn. Han erbjöd spelskicklighet, teknik, säker bollbehandling och inte bara dra iväg lycka-till-bollar på 50 meter i varje situation.

Det gav IFK Göteborg en annan dimension, den har man inte i truppen nu. Oavsett om Fredrik Risp kommer in eller inte (vilket inte känns som det viktiga eftersom just mittbackar har man att fylla på med), kvarstår problemet; vem i herrans namn ska fylla den här luckan i Blåvitt?

Andra förslag är Tuomo Turunen (har fått enstaka chanser och visat bra intentioner, just nu också under rehabträning dock..) och Niclas Andersén från U-truppen som har fått mycket beröm där.

Så Blåvitt gör väl som vanligt, plockar fram ett ess i den ungdomliga rockärmen och lyfter upp?

Men om inte Håkan Mild hittar en lirare utifrån med liknande spelstil som Dyrestam, vilket jag inte tror eftersom det är så mycket som ska stämma, så ligger Hjálmar närmast till hands.

Och utan att hänga islänningen, eftersom han har varit lysande som mittback, så kan den här skadan påverka Blåvitts guldchanser.
Den betydelsen hade Dyrestam redan hunnit skaffa sig, och enligt tränarna hade han tagit ännu fler kliv framåt i vinter.

Nu får han börja om, men för IFK gäller det att snarast analysera sig själva.
Igen.
Och det grundligt.

Fler krönikor av Tomas Ericson