Sverige kunde inte vunnit på ett bättre sätt

Frågan är om inte det här var det absolut bästa sätt som Sverige kunde startat EM-kvalet på.
Målen kom till slut, men inte via något tiqui taca-spel, utan...attityd, attityd, attityd.
Av killen som skulle personifiera det.
Pontus Wernbloom.
Det gick ju mycket tyngre nu när det var allvar, Ungern var åt helsike mycket bättre än Skottland, Sverige blev stundtals stillastående, firma Mellberg/Majstorovic fick (brr!) tjonga och spela fel, och Ungern var farligt i omställningarna före paus.
Nya Sverige kunde vacklat, speciellt med tre skador.
Istället jobbade sig Erik Hamréns gäng till 2-0.
Moral.
Attityd.
Arbete.
Aggressivitet.
Vinnarvilja.
Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att starta en ny landslagsera.

Ska vi ta det bra först?
Okej.
Pontus Wernbloom gjorde precis det han skulle, efter paus. Löpte in i straffområdet, stack iväg i djupet, vann bollar på mitten, var aggressiv.
Kort sagt: han var den han alltid är.
I första halvlek - kände jag, precis som Viasat-Bosse - att Pontus låg för högt, men vi kommer till det.
I övrigt:
Zlatan Ibrahimovic var mästerlig.
Hans rörelse, vilja att gå ner hämta boll, passningarna han slog, herregud...Ola Toivonen och Emir Bajrami borde förstås gjort bättre, och sedan hade Zlatan två jättechanser själv som han brände.
Zlatan var en ledare (åh, så viktigt det var) såväl i det kollektiva som individuella spelet, stundtals var både Behrang Safari och Mikael Lustig med i offensiven, Ola Toivonen visade igen att han kan mycket, och det syntes att här finns kapacitet för en riktigt kul, ny, svensk landslagstid.
Allt kom inte fram.
Men det var så många glimtar att jag var helnöjd, för det här var kvalpremiär, och det kunde faktiskt stått 2-0 i paus - men också 0-1.
Därför: 2-0 ska vi vara väldigt glada för.

Det dåliga? Okej då. Så länge Ungern orkade stänga Sveriges uppspel (första 45) var det för stillastående, spelare väntade på bollar, ungrarna stängde våra ytterbackar så att Mellberg och Maestro fick ha alldeles för mycket boll.
Det var då Wernbloom stod för högt och gjorde de trånga ytorna ännu trängre.
Men ibland löstes de upp, när Toivonen och Zlatan gick ner djupt och hämtade boll, när någon vågade bryta mönstret och rycka - Kim Källström gjorde det ibland sedan han kommit in.
Att Mellberg och Majstorovic inte är några passningsspelare vet vi, men det som oroade mig mest var hur lätt (nåja) det gick för ungrarna att löpa in bakom ryggen på Safari och Lustig.
Jag älskar offensiva ytterbackar.
Men jag fruktar vad ett lag som Holland kan göra på ytan mellan mittback och ytterback.

Nå, 2-0, tre kvalpoäng, det var förstås massor med saker som var bra och som överväger.
Framför allt hur Sverige klarade svårigheterna mentalt.
>>> Anders Svensson tvingades ut tidigt, Kim Källström ersatte utmärkt.
>>> Andreas Isaksson tvingades ut i paus, Johan Wiland såg säker ut (och måste vara en blåslampa i rôven på "Isak", vill jag hävda).
>>> Johan Elmander gick av efter en smäll mot huvudet, Sebastian Larsson ersatte, började med inlägget till Wernblooms 1-0 och var superbra i övrigt.

Summa summarum:
Karaktär. Klass.
Det är lätt att vinna fotbollsmatcher i medvind.
Svårare när ett och annat går emot.
Därför var det här riktigt bra.
Och Zlatan Ibrahimovic, han var mycket mer än så.

...men han skulle förstås varnats för sin fula stämpling. Eller visats ut. Och knuffen före Wernblooms 2-0 var sannolikt värd ungersk frispark.
Ungern måste verkligen hata att möta Sverige.
Boom Boom, sen blir det svart...som Peps Persson hade uttryckt det.