Än en gång längtade jag efter DiPenta och Sundin

Det är tur att det i alla fall finns en möjlighet att vifta bort träningsmatcher och säga att...äh, det är ju just det...träningsmatcher.
För Frölundas 2-3 mot Linköping - utan Mange Johansson, Melichar, Hlinka, Hlavac - var allt annat än bra.
Till och med oroande.
Så, vi hoppas väl att det "bara var en träningsmatch" då - eller?

Torska kan man göra. Det stör inte mig i det här fallet.
Sättet, däremot.
Jag hittade två stora problem:
1. Återigen alldeles för tamt framför båda burararna.
Inte minst framför storspelande Jocke Lundström. Hela fjolårssäsongen skakade jag på huvudet åt att inte Frölunda förstod att ersätta fysiska backar som Ronnie Sundin och Joe DiPenta.
Sett till i går kommer det sväras en hel del i vinter också...
Mikko Mäenpää gjorde två mål, det ena var ett av de hårdaste skott, men finländaren visade också att hans agerande i egen zon ligger på Janne Niskala-nivå.
Då förstår ni.
Överhuvudtaget var Frölunda, nu igen, mesigt i egen zon; det gick bra mycket lättare för Linköping att komma in på mål än det gjorde för Joel Lundqvist & Co.
Och det är en mycket oroande notering.**
2. För långsamt, för svårt, för obestämt i offensiven.**
Tränaren Kent Johansson var sympatiskt tydlig och rak i eftersnacket, gillade inte att hans killar försökte spela för svårt, för omständligt, och därmed tappade tempo.
"Det går inte längre att spela så svårt", kritiserade han - och det var ett mycket långt eftersnack han hade med sitt lag.
Kenta sa att spelarna förstod, att det kanske knöt sig på hemmaplan, såg inte ut att vara orolig för att drabbas av Ulf Dahlén-syndromet, att tränaren och spelarna inte riktigt talar samma språk.
Jag tror honom.
Har inte fått sådana signaler.
Och vem vet...det kanske blir jättebra mot HV på söndag.
Eller mot Timrå i premiären.
Och det räcker ju.
Men lovande? Nä, det var det sista det här var.

Ljuspunkter? Jadå. Jocke Lundströms målvaktsspel (han räddade Frölunda flera gånger), Carl Klingbergs anfallsspel, Mikko Mäenpääs skott och målsinne.
Jag blev också än en gång imponerad av Johan Sundström, och Joel Lundqvist såg ibland ut att vilja något.
Tja, det var väl det.

...men det var kul att se Kortedalakillen Sebastian Karlsson.
Tyvärr var han ju i Linköpings tröja.
"Sebban" kan gå mot sin bästa säsong, hoppas han får fortsätta spela mycket även när artisttjeckerna anlänt.