Tack, Kanada, USA, Schweiz, Norge, Chris och Niklas

Pratade länge med Dan Jablonic, Frölundas amerikanske assisterande tränare, i vars skalle det sved en hel del att inte få sätta de där kaxiga kanadensarna på plats.
Men vi var båda rörande överens, Mikael Johansson var inblandad här också, att det var den bästa hockeyturnering vi sett.
Jag har verkligen njutit i tio-elva dagar.
Jag njöt enormt av Kanada-USA-dramat, men det var som vanligt - en tudelad känsla. För jag visste ju att snart det är slut.
Jag hoppades förlängningen skulle vara för evigt.
Det gjorde den förstås inte.
Däremot var det naturligtvis Sidney Crosby som avgjorde. Stora spelare gör så.
Såg ni hur Crosby visste innan han släppte pucken vad han skulle göra, ryckte ifrån Brian Rafalski som aldrig hade någon chans.
Gladde mig enormt att det var Jarome Iginla stod för passet.
En lirare, fajter och grovjobbare i ett och samma paket. Och målskytt.
En av mina absoluta NHL-favoriter.
Som Ryan Callahan och Dustin Brown i USA, som...äh, kan räkna upp många, ska inte trötta er med det, ni har säkert egna.
Men den offensiva hockeyn, med forechecking och massor med fysiskt spel, har firat triumfer.
Det är jag oerhört glad för.
Ett extra tack till Schweiz och Norge som med sitt frejdiga spel gav oss högtidsstunder framför TV:n.
Och, inte minst, tack till Marie, Chris, Niklas och Renberg som jag tycker gjorde ett kanonjobb i SVT.
Att se en match som Chris och Niklas kommenterade var som att själv sitta med och vara delaktig i snacket.

Intressant: samma helg som Gais vågade testa Romario som central mittfältare ihop med Johan Mårtensson gjorde Roland Nilsson samma sak i Malmö.
Wilton Figueiredo uppbackad av Robert Åhman Persson.
Ska man ta det som ett tecken på att vi går mot en säsong där den som vågar vinner?
Blir lite hoppfull.

Ni vet det säkert, men det är inte alls klart att NHL väljer att delta i Sotji-OS 2014. Så...ni förstår att jag led när finalen var slut i går. Men förhoppningsvis lyssnar klubbägarna på sina spelare när det är dags för olympiska lekar igen.

Kan inte riktigt släppa bitterheten vad gäller Tre Kronors svaga turnering.
Jag har lite svårt att förstå varför varken Expressen eller Bladet ställde Bengt-Åke Gustafsson mot väggen.
Det kunde man gjort redan före OS.
o Varför har du inte hållit dig uppdaterad rörande Johan Franzéns skada?
o Varför medger du i Hockeykväll att du sällan ser NHL-matcher? Är inte det ditt jobb inför ett OS?
o Varför tog du ut två extrabackar men ingen extraforward, i ett läge där Peter Forsberg var matchotränad?
Och sedan efter:
o Varför sossecoachade du i en kort turnering?
o Varför lät du Mattias Weinhandl fortsätta när det var tydligt att han inte räckte till? Ville du inte erkänna att du tog ut fel spelare?
o Varför lät du inte Johan Franzén få en fast plats i en toppkedja, förslagsvis med Henrik Zetterberg och Forsberg, när han imponerade direkt trots att han varit skadad?
Varför...ja, det räcker väl så.
Men varför har jag inte kunnat läsa Bengt-Åkes svar på detta? Varför är det bara SVT:s utmärkte Stefan Åsberg som försökt?

Undrar verkligen om Petter Northug bryr sig speciellt mycket när Gunde "Kämmmpa nuuu" Svan går och tycker att norrmannen borde vara mer ödmjuk.
Svan? Var det ikke ham som lekte med fanger på ett fort?
Eller hur nu en norrman kan tänkas uttrycka sig.

När Lasse Anrell skrev i måndagsbladet att det var en snäll OS-final, att det inte var fysiskt spel, att det var som en elitseriematch mellan Timrå och Rögle (eller vilka lag han nu använde i sin jämförelse), så undrar jag om han överhuvudtaget såg finalen.
Brooks Orpik hade fler tacklingar än Timrå och Rögle har på en hel säsong.