Guld-Björn borde få en egen TV-show - Färjan 4...

Tre Kronor-Tyskland är nio timmar bort.
Börjar kittla.
Även om det är tre gruppmatcher som inte har avgörande betydelse - man kan förlora alla och ta OS-guld - så känns det väsentligt att Bengt-Åke Gustafsson & Co får några bra svar direkt.
o Att Sedin-twinsen är lika dominanta som i NHL, och att Mattias Weinhandl förmår komplettera dem (fast det svaret får man inte mot Tyskland, utan mot svårare motstånd).
o Att det stämmer i kemin i fler kedjor. Jag vill se Henrik Zetterberg och Peter Forsberg förstå varandra ett par gånger så att Patric Hörnquists näsa för mål kan utnyttjas, att Nicklas Bäckström och Daniel Alfredsson plockar fram det bästa ur varandra - och ur Loui Eriksson.
Jag såg någon som tyckte det var hemskt att Bäckström bara var center i "tredjekedjan".
En ledande spelare, så långt ner.
Men vem har sagt at Bäckis kedja är den tredje?
Ena dagen kan det var sedinarna med mindre istid, den andra Zettebergs trio. Och den tredje dagen - när det kanske är skarpt läge i en kvartsfinal - så är det möjligt att de här formationerna inte ens finns längre.
Då kanske Bengan har toppat upp två superkedjor, gjort ytterforward av "Zäta" och...vad jag vill säga är:
Det är aldrig fel med många bra spelare.
Och att underordna sig varandra - det är alltid en bra svensk gren.

Hatten av för Björn Ferry. Kul kille. Fantastisk prestation.
Dags för en egen TV-show, va?
Färjan 4.
(Tomas tipsar att det redan sänts tre säsonger av det där Ålands-/Finlands-eländet, så det kan inte bli Färjan 2 som jag först skrev; men jag är ändå stolt över att jag faktiskt visste att serien fanns)

Bordercross - tror jag det heter - är en hur jäkla fräck TV-sport som helst. Snowboard i heat om fyra åkare, tuff körning nerför. Har suttit som klistrad. Hejat på alla kanadensare. Jublade i natt när hon vann guld. Vad "hon" heter? Inte en aning... Så långt har jag inte kommit i mitt intresse. Bara fantastisk underhållning.

Kanada imponerade mot Norge, tyckte jag. Just med det jag skrev i krönikan i går, att snabbt bilda ett lag där man jobbar för varandra. Norge? Tja, Mathis Olimb & Co försökte så gott man kunde. När sedan målvakten Pål Grotnes ersatte av en slips var det tack och adjö.

Jag sa till Jon Karlsson häromdagen: Kan det vara så att ni tränar FÖR hårt i Blåvitt?
I dag fick jag nästan rätt.
Eller, nej - det fick jag väl inte. Men Jon öppnar i alla fall för att belastningen kan vara för hård, att passen är för långa.
Det tror jag kan ligga nära sanningen.
Korta ner med en halvtimme ibland.
Däremot fattar jag inte varför det inte är ett krav att spelarna står kvar en halvtimme extra och lär sig träffa mål från tio-tolv meter.
Kvalitetsträning.
Teknikträning.
Varför ser man inte mer av det i allsvenska lag? Få spelare träffar ju faktiskt mål från straffområdesgränsen. Chansen borde väl öka om man tränade varje dag?
Eller är det något jag missat här?

Är verkligen Per-Åge Skröder borta säsongen ut? Herregud, det var en tung smäll för Modo. Tänk nu om Peter Forsberg skulle...nej, aj, fy på mig. Tyst.

Ken Fagerberg. Så blev det plötsligt något att se fram emot det där med Öis matcher också.
Synd bara att rödblått inte spelar på Valhalla. Hade passat publiksiffrorna bättre och gjort matcherna intimare och mysigare. Men klubbens välgörare vill väl sitta i vipstolarna på nygamla... Can't say I blame them.

Zach Parise-Paul Stastny- Patrick Kane, den trion bjöd på hockeygodis mot Schweiz. Vilken rörelse, vilka platsväxlingar. Mums. Se upp med USA.