Dubbla avbrott i Helsingborgstrakterna

Äntligen uppe och rullar igen, tyvärr var Sportsday.se nere större delen av måndagen.
Oerhört frustrerande, och inget kunde vi göra heller.
Någon person lyckades gräva av en kabel nere i Skåne, och vår webbyrå använder en leverantör (FS Data), som inte lyckats ha redundans (backup) på internetförbindelsen till servrarna.
Vi får glädjas åt att de snart är utbytta och att vi äntligen kan börja lägga upp texter igen.
Om någon är intresserad av vad som hände, kan man läsa mer här:
http://hd.se/helsingborg/2010/03/29/telefonproblem-hos-polisen/
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.306709/avgravd-kabel-slog-mot-syds...

IFK Göteborgs insats förbryllade den här kvällen.
I premiären mot Kalmar var inte spelet briljant, men där var man effektiva och lyckades dra isär KFF-försvaret tillräckligt antal gånger.
Mot Häcken gjorde man faktiskt det mesta rätt, men fick inte in bollen.
Men Helsingborg hade läst på, gamle IFK-profilerna Conny Karlsson och Reine Almqvist visste precis hur man skulle stänga av Tobias Hysén.
Hur man skulle pressa högt, beordra full sula för att trycka ner Blåvitt.
Peter Gerhardsson i Häcken visste också hur man skulle skära av ytorna för Hysén, men där orkade inte mittfältarna pressa så enormt hårt som HIF:arna gjorde.
Marcus Lantz, Mattias Lindström och de andra måste ju vara helt slutkörda efter de 94 minuterna...
Men jag tycker ändå inte att det helt förklarar IFK:s bleka insats, den kom verkligen oväntat.

Fiberkabeln som orsakade vår driftstopp, grävdes av mellan Helsingborg och Höganäs.
Det var flera avbrott i de trakterna i dag, alltså.

För det det var verkligen ett märkbart blekt Blåvitt.
Sin bästa period i matchen hade man faktiskt de första tio minuterna.
Sedan var det mörkt.
Lantz var sjukt bra, och han hade bra draghjälp av sina lagkamrater, i ett HIF som redan är mycket bättre än jag kunnat tänka mig inför sässongen.
Blåvitt har en hel del att fundera på.
Inte bara det som Stefan Rehn var mest besviken på, när jag pratade med honom efter matchen.
Inställningen, viljan, kämparandan.
Utan lika mycket bollbehandlingen och passningsspelet.
Här bjöds man äntligen en bra gräsmatta.
Då slog man bort varannan boll, drog mängder av dem in mot mitten rakt i gapet på motståndarna, och hade stundtals rent bedrövliga inlägg.
För det finns inget försvar, om man ska aspirera på en titel i år.

Gais såg jag bara delar av i efterhand, men de grönsvarta kanske har hittat rätt.
Har hela tiden tyckt att man får ut alldeles för lite av Björn Andersson på topp, när man inte kommer runt ordentligt och kan mata inlägg. Att löpa på de där bollarna de försökte med mot Mjällby, känns inte som hans grej.
Bättre nu verkar det som, med lille snabbe Joel Johansson där framme som Wanderson kan samspela med.
Blir dessutom intressant att se vad Alexander Axéns favoritlirare Aram Khalili kan tillföra?

Nu är det tisdag.
Hockey i Linköping.
Fotboll på Rambergsvallen.
Får se vad det blir, men spännande att se vilken kvalitet som kommunen lyckats åstadkomma Hisingsgräset.
Och vilka darrar mest i den östgötska chokladasken?